Jag tänker ofta på när jag var mindre. När vi kusiner sprang runt här på sommrarna, inget ansvar eller tider att passa, inga beslut att ta inför framtiden! Nu är allt tvärtom. Snart är det bara jag kvar här hemma och jag ska också bestämma vad jag vill göra med mitt liv. Vissa saker skulle jag vilja ha som det var förr...

Jag lägger allt inom mig och tillslut exploderar det! Det är som om livet skrämmer mig. Jag är inte 10 år längre, det är bara att inse. Allt går så fort så jag hinner inte tänka eller jag vill nog inte tänka på det.. Men tillslut kommer det upp för mig. Jag har det jättebra med allt och alla som är omkring mig men samtidigt har saker och ting förändrats så mycket så jag blir mörkrädd! Jag begär nog för mycket, jag vill att det ska gå bra i skolan, jag vill utvecklas inom ridningen, jag vill uppnå så mycket! Egentligen borde jag ta det som det kommer men jag vill hela tiden kontrollera allt fast det inte går. Det är väl nu i livet man lär sig sånthär kanske? Varför all denna press? jag blir fan rädd...