Hejsan!

Jag och Anna-Lott hade planerat skridskoåkning på gympan idag, men det gick ju inge vidare..Jag som längtar så efter att få åka skridskor! Istället blev det friskis&svettis dvd, den jag fick i julklapp ^^ De flesta av oss kom nog fram till att balansen är inte riktigt där den ska..

När skolan var slut och jag va påväg hem så ringer mamma. Hon ska nämligen börja en Hälsopedagogik-kurs idag i Göteborg. Så säger hon i telefonen: " Nu är jag i Göteborg och har letat upp klassrummet". Asså stopp ! Mamma ska inte sitta i skolbänken, hon ska ju vara den som undervisar. För ett ögonblick kändes det som mamma va på "samma nivå" som mig och liksom gått bak i tiden .. Det var ju bara ett år sen hon pluggade till specialpedagog men då var det ju på heltid och efter det har jag sett henne varje dag i skolan, så jag är van att se henne som lärare, inte elev!

Det är rätt konstigt hur man föreställer sig att folk ska vara. Hur man uppfattar personer beroende på vilken miljö man är van att se dom i.
Som tex alla ridkompisar jag haft under åren, bara att se dom i "vanliga kläder" känns konstigt! Eller att prata med lärare när jag jobbar i affären på helgerna, det blir nästan stelt för man är van att prata med varandra som elev-lärare, medans man nu helt plötsligt pratar som två privatpersoner.
Den socialakompitensen är viktig mina vänner ;)
Usch va jobbigt att inte våga eller kunna kommunicera med oika människor. Visst, ibland kan de vara lite jobbigt (ifall den andre personen råkar vara dryg, tyken eller bara allmänt torr) men för det mesta är det ju bara trevligt att prata med folk!

Jag undrar ofta hur folk uppfattar mig. Jag tycker ju själv att jag är på ett visst sätt men vad tycker alla andra?

Ikväll väntas kinamat men Johan, ha det bra sålänge :)
pusspuss Petra