Förut när jag satt och åt låg tidningen framför mig. Där hittar jag denhär "till minne" och jag blev nästan tårögd. Jag vill inte vara den som skickar in en sån, starkars den som saknat någon i tio år!
Döden är nog det jag är mest rädd för, för där tar ju allt slut och man kan inte göra det ogjort.. (Tyvärr) blir man ju äldre och när man blir riktigt gammal så är det ens egen tur, fast det kan iof hände när som helst, man behöver ju inte vara gammal.. Uhh, sluta tänka på sånthär Petra!!