Min underbara vän
Jag trodde aldrig att jag skulle ha ridningen utan dig.
Ridning för mig ska vara tillsammas med dig.
Förr var allt så bra men när Tonix försvann försvann också det roliga.
Jag kan fortfarande inte förstå att allt är borta, att det inte går att få tillbaka.

Det kanske är svårt för andra att förstå.
Att det som vi förlorade betydde så otroligt mycket.
En del av mig försvann, jag hann inte ens blinka innan lyckan var borta!
Det är som att allt var mycket lättare förr, tillsammans med dig.
För när man tappar en del av sig själv kan man inte längre vara den samma.
Visst kan jag vara glad, men innerst inne är det något som gråter av längtan.
Längtan efter att allt ska bli bra igen!

När tårarna faller inser jag att mitt hjärta har brusit, riktigt riktigt hård.
Att det som har plasten djupast i hjärtat faktiskt inte existerar längre.
Det är allt vi hade Linda, allt vi delat.

Jag måste bara inse att jag inte kan få tillbaka det.
Jag måste leva utan det, hur svårt det än är.
Tanken på alla minnen och all glädje du gett får vara tillräckligt.
Men en sak är säker, det kommer alltid va vi fyra som finns innerst inne i mitt hjärta.